I rättsskyddsprogrammet presenteras åtgärder som bidrar till att stärka den finska rättsstaten. De centrala faktorerna för rättstaten, såsom oberoende och självständiga rättsvårdsaktörer, ett rättsskydd som är tillgängligt för alla samt en tillräcklig och resurseffektiv övervakning av advokatkåren, bör stärkas genom lagstiftningsåtgärder.
Advokatkårens roll som en rättslig aktör bör erkännas i grundlagen. På så sätt kan det bättre än i nuläget säkerställas att principen om en rättvis rättegång realiseras.
I en rättsstat har alla människor och företag rätt att få så bra juridisk hjälp som möjligt i problem- och konfliktsituationer. Utan en självständig och högklassig advokatkår kan rättsskyddet inte tillgodoses.
Advokaterna säkerställer dagligen att medborgarnas rättsskydd tillgodoses i domstols- och myndighetsprocesser. Advokatens ställning erkänns dock tills vidare inte i grundlagen – i motsats till exempelvis åklagarens och domstolarnas. Enligt grundlagen har var och en rätt att på behörigt sätt och utan ogrundat dröjsmål få sin sak behandlad av en domstol som är behörig enligt lag.
Framför allt i allvarliga brottmål är en oberoende försvarare en förutsättning för att en rättvis rättegång ska kunna genomföras. Advokatkåren fungerar som motpart till de myndigheter som ansvarar för utkrävandet av straffansvar. Advokaterna biträder såväl brottsoffer som personer som misstänks ha begått ett brott.
Rättsprocesserna och lagstiftningen har blivit allt mer komplicerade, och följaktligen krävs det ofta i praktiken att en advokat anlitas för att rättsskyddet ska kunna tillgodoses. Lösningen att reglera advokaternas oberoende ställning i grundlagen skulle till exempel göra det svårt för populistiska beslutsfattare att vidta sådana åtgärder som blivit verklighet i Polen och Ungern.
Lagen om advokater behöver revideras och moderniseras i syfte att trygga en oberoende advokatkår.
Lagen om advokater behöver uppdateras i syfte att förtydliga systemet för tillsyn över advokaternas verksamhet
Med tanke på advokatverksamhetens autonomi är det av central betydelse att regleringen av branschen är självständig och oberoende. Av denna anledning föreslår Finlands Advokater att lagen om advokater ska uppdateras. Det viktigaste i revideringen är att förtydliga systemet för tillsynen över advokaternas verksamhet i syfte att trygga så högklassiga tjänster som möjligt. De förfarandebestämmelser om tillsynsnämnden som finns i lagen bör ses över och kompletteras till behövliga delar, så att nämnden kan genomföra sitt tillsynsuppdrag på ett effektivt sätt. Dessutom bör det bedömas hur verksamheten regleras närmare i lag och vad som kan bestämmas genom tillsynsnämndens arbetsordning.
När det gäller tillsynssystemet behöver lagen göras mer flexibel till exempel så att det inte längre anges i lagen hur många sektioner tillsynsnämnden ska vara uppdelad på. Bestämmelserna behöver också ändras så att tillsynsnämnden får rätt att begränsa utredningen av klagomål, om det är fråga om ett ärende som inletts för mer än två år sedan. Denna tidsfrist på två år finns också i till exempel förvaltningslagen, som flera myndigheter tillämpar i sina egna förfaranden angående klagomål. Vidare bör tillsynsnämnden få bedöma i vilka situationer den ska höra en advokat. Om det är uppenbart onödigt att höra en advokat bör nämnden kunna låta bli att genomföra hörandet.
Från övervakning av enskilda advokater till övervakning av advokatsammanslutningar
Det vore viktigt att också advokatsammanslutningar identifieras i lagen om advokater och att tyngdpunkten i regleringen flyttas från övervakning av enskilda advokater till övervakning av advokatsammanslutningar, eftersom advokatverksamheten har förändrats så att den, även i mindre advokatbyråer som består av 1–2 personer, inte längre bedrivs av enskilda yrkesutövare utan i form av en verksamhet som organiserats som en advokatbyrå. Advokaterna har alltjämt ett personligt ansvar även för affärsverksamhet som bedrivs i aktiebolagsform, vilket i princip är exceptionellt. Till exempel Sverige frångick motsvarande reglering redan för många år sedan.
Punkten om advokathemlighet i lagen om advokater bör preciseras
Principen om advokathemlighet skyddar klienterna och tryggar vars och ens möjlighet att söka juridisk hjälp för skötseln av sina rättsliga ärenden konfidentiellt, vilket säkerställer en rättvis rättegång. Bestämmelsen i 5 c § i lagen om advokater överensstämmer dock inte med innehållet i den övriga lagstiftningen och de vägledande reglerna för god advokatsed, som advokaterna är skyldiga att följa. Bestämmelsen behöver preciseras med beaktande av den särskilda tystnadsplikt som gäller för advokater.
Det nuvarande nätverket av tingsrätter måste bevaras för att trygga den geografiska täckningen.
Större ekonomiska resurser bör reserveras för rättsvården
Även om den finska rättsstaten anses fungera väl i det stora, leder problem med rättsvården i praktiken till att medborgarnas rättsskydd äventyras. Revideringar av rättsvården ska inte betraktas som sparåtgärder, utan en rättsstat har alltid ett pris. Om inte större ekonomiska resurser reserveras för rättsvården är också vår nuvarande rättsskyddsnivå äventyrad.
När rättsvården ses över gäller det att fästa särskild uppmärksamhet vid tjänsternas socioekonomiska och regionala tillgänglighet. Nätverket av tingsrätter bantades ned 2019, och i nuläget har vi i Finland sammanlagt 20 tingsrätter och 36 verksamhetsställen. Antalet tingsrätter bör inte minskas ytterligare, eftersom rättsskyddets geografiska tillgänglighet i så fall försvagas.
En persons ekonomiska ställning får aldrig utgöra ett hinder för juridisk hjälp
Trots förändringarna i omvärlden måste högklassiga juridiska tjänster kunna produceras inom en skälig tid och till en skälig kostnad ur de berörda parternas synvinkel. Rättegångskostnaderna inverkar i hög grad på den faktiska tillgången till tjänster. En persons ekonomiska ställning får aldrig utgöra ett hinder för juridisk hjälp.
Sedan 2014 har arvodet för privata rättsbiträden som lämnat allmän rättshjälp varit 110 euro i timmen. Samma arvode betalas också till en advokat som förordnats till försvarare eller målsägandebiträde. Arvodet når inte längre på långt när upp till medianen för advokaternas timfakturering, vilket i värsta fall leder till problem med tillgången till rättshjälp. Trots att detta är ett riksomfattande problem påverkar beloppet av rättshjälpsarvodet framför allt utbudet av tjänster utanför tillväxtcentrumen.
Bestämmelserna om rättsskyddsförsäkring bör ses över
På individuell nivå kan rädslan för stora rättegångskostnader utgöra ett hinder för tillgången till juridisk hjälp. Regleringen om rättsskyddsförsäkring bör ses över så att den överensstämmer med de nuvarande behoven och faktiskt fungerar som ett effektivt verktyg för att säkerställa att var och en vågar föra sin sak vidare och få den hörd i domstol.
En utredning som gjorts av Östra Finlands universitet visar att cirka 91 procent av de personer som fått rättshjälp har saknat en rättsskyddsförsäkring. I flera fall utesluter dessutom försäkringsvillkoren en del ärendekategorier. Därför är allmän rättshjälp ett viktigt sätt att trygga jämlikheten när det gäller tillgången till rättsskydd. Samma utredning visade också entydigt att inkomstgränserna för rättshjälp bör höjas så att de bättre motsvarar befolkningens inkomstnivå. Enligt utredningen kunde disponibla medel på cirka 800 euro i månaden vara ett proportionerligt gränsbelopp för när rättshjälp kan fås utan självriskandel.
Finlands Advokater har föreslagit en Arbetssättsreformen som skulle kunna effektivisera handläggningen av tvistemål och brottmål samt samtidigt sänka rättegångskostnaderna. En del av dessa förslag är sådana som kan genomföras på kort sikt, till exempel genom gemensam utbildning och, där det är lämpligt, riktlinjer från Domstolsverket. Andra förslag kan däremot kräva lagändringar.
Förfaranden som främjar snabbare rättsprocesser
I syfte att åstadkomma snabbare rättsprocesser bör det utredas om det vore möjligt med ett förfarande där ett ärende inleds genom en enklare förhandsanmälan, varefter parterna sinsemellan kommer överens om tidsschemat. Först därefter skulle den egentliga skriftliga förberedelsen av ärendet inledas genom kärandens stämningsansökan.
Biträdets möjligheter att få information om brottsutredningen bör förbättras
Biträdet involveras för närvarande ofta alltför lite i ärendets skötsel under förundersökningen. Tillgången till information i anslutning till handlingar är särskilt problematisk. Vid förundersökningen har biträdet till uppgift att lägga fram alternativa händelseförlopp för polisundersökningen och se till att bevisning som stöder dessa inhämtas vid undersökningen. Biträdena ska få tillräcklig information och få delta i undersökningens olika skeden för att kunna sköta sin uppgift. När biträdet har möjlighet att lägga fram dessa alternativa synpunkter redan under undersökningen, undviks extra bevisning och ytterligare undersökningar efter förundersökningen.
Finlands Advokater understöder en åklagarledd förundersökning
Åtalsprövningen bör redan i fråga om något mer komplicerade ärenden inledas redan i slutskedet av förundersökningsförfarandet. Åklagaren kan tas med i utredningens slutskede för att formulera vilka ställningstaganden som begärs av den misstänkte för att slutföra sin talan. På så sätt kan åklagaren för sin del redan efter att utredningen avslutats avgränsa den rättsliga kärnan i ärendet. Detta kan också påskynda åtalsprövningen, när åklagaren redan tidigare har begränsat ärendet till de väsentliga frågorna.
Avgörande enbart på basis av skriftlig förberedelse av särskilda skäl
En annan fråga som också bör bedömas är att domstolsavgöranden i tvistemål av särskilda skäl kan meddelas även efter enbart skriftlig förberedelse, även om någon part motsätter sig detta. För närvarande måste helt ogrundade käromål föras vidare, även om avgörandet klart kan fattas utgående från en skriftlig förberedelse.
Bedömning av fördelningen av rättegångskostnader
När det gäller rättegångskostnader utgör den så kallade principen om full ersättning (rättegångsbalken 21:1) för närvarande i praktiken ett hinder för människor eller små företag att föra ett betydelsefullt ärende till domstol. Bestämmelserna om rättegångskostnader ska ändras så att kostnadsansvaret för den förlorande parten ska vara skäligt bedömt som en helhet. Vid helhetsbedömningen ska man beakta t.ex. värdet av föremålet för tvisten, parternas ekonomiska ställning samt om en part eventuellt gjort sig skyldig till sådana åtgärder som har orsakat den andra parten onödiga kostnader.
Arbetssättsreformen är en del av vårt rättsskyddsprogram. Vi har i praktiken sammanställt olika förslag på hur man kunde åstadkomma en smidigare behandling av tvistemål och brottmål.
